Min novemberkaktus är så vacker. Den är ett arv från Ulla som liksom jag hade den i sitt kök mot väster men aldrig såg jag den blomma där, tyvärr. Men nu har de vackra dubbla blommorna slagit ut i drivor med sin intensivt röda färg och det är som en hälsning från Ulla - ett av de minnen som lever efter henne.Igår var vi på förmiddagskaffe hos Stina och Ingmar. Mysigt att komma hem till goda vänner och mötas av härlig kaffedoft och brasa i spisen.
Tillfället var också valt för att Stinas kaktus stod i sitt vackraste flor. Ni måste se den, sa Stina och vi var inte nödbedda! Se här nedan på mästerverket. Flera hundratals blommor vällde ut och dignade över bordet. Den kaktusen (eller heter det inte kaktéen?) är en dam i sin bästa ålder och min får nog växa till sig lite för att kunna konkurrera med Stinas om några år när de möts på Chelsea Flower Show!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar