WIENERSCHNITZEL

Sven-dagen - den 2:a söndagen i advent i år - avslutades med en god middag. Vi började med en liten sillbit på kavring, kall potatis och hackat ägg med en liten OP-schnapps därtill!

Som varmrätt en klassisk 50-talare: Wienerschnitzel med citronskiva och ansjovis. Sardellerna och kaprisen lyste med sin frånvaro och det gick bra ändå. Tänk ibland kan man få sug efter något som man inte lagat till på länge...

Mitt första minne av wienerschnitzel är när jag som 15-åring åkte på en bussresa från Karlstad ner till södra Tyskland. Pappa Klas körde bussen tillsammans med en annan GDG-chaufför och min kusin Ethel och jag fyllde ut de två överblivna platserna. Oj, vad roligt vi hade! Unga SSU-are från södra Värmland hade chartrat bussen och vi bodde primitivt efter vägen. Ibland var det enklare hotell, ibland campingplatser och någon gång vandrarhem. Var vi kom, var den stående rätten WIENERSCHNITZEL - STORA SOM DASSLOCK - och med stekt potatis till.

Det andra minnet av denna dubbelpanerade kalvschnitzel är från den kurs i matlagning och sömnad som jag hoppade på efter studentexamen. HUSMODERSKURS hette det gubevars! Mitt examensprov i matlagning blev att tillaga FALSK wienerschnitzel som jag lärt mig av faster Lisa i Långban. I stället för rent och fint (och dyrt!) kalvkött var den gjord på blandfärs. Rätten gjorde succé hos Greta Granqvist (läraren på kursen) och de andra kurskompisarna. Sån succé att jag fick A i betyg!

Avslutar med en härlig vy ner mot Fryken denna vackra decemberdag med isblå himmel och rimfrost på träden. Kylan håller i sig. Temperaturen pendlar mellan 15 och 20 gr C.