SILL OCH SNAPS

Mors Dags-helgen inleddes vid Gapern på fredagskvällen och i bästa sällskap med sill och potäter samt en liten liten nubbe! Färskpotatis skulle det vara trots hutlöst pris!

Huvudrätten i kvällssol bakom stora granen gick inte heller av för hackor: gräddig spenatsoppa med touch av green curry paste och EN grillad entrecôte i strimlor (den andra glömde vi i frysen därhemma men det gjorde inget för vi blev mätta ändå!)

Lördagen gick i jordbruksarbetets tecken: gräsklippning, ogräsrensning och allt annat som dyker upp i ens väg! En sväng i liljekonvaljhavet hann vi också med för en vidare sväng till familjegraven med väldoftande liljekonvaljer till Mamma Sonjas ära!

Mors Dag firade vi med Charlotte och Peter omgivna av sol, fågelkvitter och de underbara små förgätmigejerna blandat med gullvivor i flera färger. Rätterna - 4 till antalet! - inleddes med en liten silltallrik, därefter gräddig spenatsoppa (för dagen fylld med torskbitar) och till denna serverades ett av Wilmas långa sticks med gorgonzola och krasse. Huvudrätten var en "rubbad" kycklingklubba som grillats i ugnen tillsammans med teriyakisås och kokt potatis. Som pricken över I gottade vi oss med apelsinfiléer som dragit i en nerkokt sockerlag med stjärnanis och vaniljglass.

Till slut vandrade Charlotte och jag till liljekonvaljdungen igen och frossade i nya buketter varav Charlotte skulle sätta en på Mormor Elins grav.

LYCKANS MINUT

Även en farmor kan uppleva Lyckans Minut! Idag har jag gjort det - viskat i mitt nya barnbarns öra: välkommen till jorden, Du, lilla Vera, Du är utvald att tillhöra vår släkt - en ny länk i en lång, lång kedja. Erik Lindorm har satt denna Lyckans Minut på pränt:

Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?

Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst millioner år

på denna enda minut.

LILLA VERA

Gustavs lilla syster har fått ett namn. Hon skall heta Vera - det har föräldrarna bestämt och det är ett vackert namn. Vera vägde 4,1 kg och var 53 cm lång när hon föddes. En redig bit, alltså! Det gäller att blunda för omvärlden och bara öppna ögonen och munnen, när sugbehovet sätter in. Undrar om hon kan uppfatta den kärlek som strömmar emot henne och alla olika röster som hon hör? I morgon får jag se henne för första gången och kanske också hålla henne i min famn och då ska jag viska i hennes öra: jag är Din farmor - vi tillhör samma släkt!

POTATIS TILL SILLEN

I dag hade vi potatissättardag! Jag köpte en låda sättpotatis på Kalenius Växthus för flera veckor sedan och de hade verkligen grott till sig. I lådan var det fyra fack med olika sorters potatis. Två tidiga och två sena. För en vecka sedan spadvände jag jorden och idag körde vi med jordfräsen så maskarna skvätte runt! Jag oroar mig inte för att de går i tusen bitar - nej då, de hör direkt när vi kör igång och drar sig djupare ner i sina gångar - tro mig!

Sven gjorde fyra fina fåror och sedan fick det bli 10 potatisar i varje rad. Vi myllade över den goa jorden och märkte raderna med förhoppningsvis rätta etiketter. Nu är det bara att vänta på de första små gröna bladen. Fortsättning följer...

ETT BARN ÄR FÖTT PÅ DENNA DAG...

Staffan och Anna har idag fått sitt andra barn - en flicka - och Gustav har plötsligt blivit storebror! Lilla fröken B föddes till världen denna vackra majdag precis lik den majdag (20 maj 1973) när hennes pappa föddes och också lika solig och varm som när hennes kusin Karen kom till världen (15 maj 1993).

MAJAS VISA

av Alice Tegnér

När Lillan kom till jorden,

det var i maj, när göken gol,

sa Mamma att det lyste

av vårgrönt och av sol.

Gullvivans plym sågs vaja,

bofinken slog så glada slag;

då blev jag döpt till Maja,

för Lillan, det var jag.

Sjön glittrade som silver,

och körsbärsträdet stod i blom,

och svalan, kvick och munter,

just hit med våren kom.

Och därför, säjer Mamma,

så är jag nästan alltid glad,

jag tycker hela livet

är som en solskensdag.

COCOSKYCKLING

Kyckling är basmat i vårt lilla hushåll. I regel finns det alltid djupfrysta kycklingdelar hemma och någon gång faller vi också för frestelsen att köpa en färdiggrillad kyckling - t ex en fredagseftermiddag när närheten till Gapern lockar och vi vet att vi hellre vill sitta ute och njuta av försommarkvällen än stå inne vid spisen och tillreda något krångligt!

Men nu till ett självpåhittat recept med kyckling ur frysen: den här grytan på kycklingfiléer, spenatbollar, bacon och cocosmjölk är busenkel. Peppra och salta de tinade kycklingfiléerna, stek dem så de blir jämnt bruna runt om, lägg dem i en gryta och häll över en burk cocosmjölk och lägg ner de halvt tinade spenatbollarna runt om. Låt puttra ca 25 min. Fräs bacon under tiden och lägg sedan upp på tallrik med hushållspapper så att fettet rinner av. När grytan är klar, strös baconfräset över och det är klart att serveras med ris och/eller sallad. God Middag!

LAX PÅ PURJOLÖKSBÄDD

Lax i alla former är alltid gott! De här laxfilébitarna på purjolöksbädd fixade Kerstin och Jan-Erik till första Skånekvällens middag. Vi njöt dem ugnsbakade i en sky av mellangrädde och goda kryddor. Till fisken serverades en sallad och nykokt potatis och det hela sköljdes ner med ett gott rödvin/alt vittvin.

SKÅNE I MITT HJÄRTA

Alla har vi våra rötter någonstans - jag har 50 % av mina i Skåne och upphovet till dem är den här skånska GREBBAN, dvs Elin Vilhelmina född 1907. Grebba är tös på skånska liksom påg är ordet för pojke. Vilket steg hon tog, när hon på 1930-talet lämnade den feta skånska myllan och slog sig ned i Värmland och bildade familj med en östvärmlänning från det karga Bergslagen!

Mor Elin tog mig med till Skåne på somrarna. Vi hälsade på hos Mormor Anna som hade massor av höns och kycklingar och också en underbart doftande HAVE med en massa gamla fina blomsorter. Have är trädgård på skånska. PÄROR fanns det inte i en have - de odlades i potatislandet, om ni förstår vad jag menar! BEDORNA (betorna) växte på åkrarna i hundratals meter långa rader. Jag fick 10 kr av Morbror Nils om jag gallrade en rad! Det var slavarbete i gassande sol... När det var dags att ta tåget tillbaka till Värmland, tyckte Mormor Anna att vi borde ha ett HÖNS med oss så hon tog yxan i ena handen och mig i den andra och så nackade hon en av sina vita unghöns. Vilket skådespel för en 7-åring att bli vittne till! Vi skållade och plockade den och virade in den i blött tidningspapper. En jättebukett av flox och stockrosor mm mm (också inslagen i blött tidningspapper!) hörde till. Vi åkte i TRILLAN till järnvägsstationen och jag smakade på orden: Billinge, Röstånga, Skäralid och Klippan. Väl hemma tyckte lekkamraterna att jag pratade konstigt! SKÅNSKAN hade blivit mitt språk...

I dagarna har jag upplevt Skåne igen: sett äppelodlingarna runt Kivik, gladorna i skyn, råkorna på åkrarna och förgäves lystrat efter näktergalen! Sett bokskogen slå ut i skirt limegrönt och förundrats över Ales Stenar vid Kåseberga. Är det en kultplats eller en kungagrav formad av stenar från inlandsisen? Landskapet är så fascinerande: åker man ut ur en by så åker man genast in i nästa! Sveriges mest tättbefolkade landskap?

Färskpotatis, nyupptagen sparris, späd rabarber och en nystekt strömmingsflundra från Simrishamn - dä ä livet dä! Min känsla för mat är och förblir ett arv från min skånska GREBBA till mor! I morgon ska jag klappa på gravstenen och hälsa från Skåne!

FÖRSTA-MAJ-SMÖRGÅS

Första Maj och Valborg var (och är) viktiga dagar i mitt liv. Vi cyklade från Norrstrand till Norra Fältet i kortstrumpor och nya poplinkappor för det skulle man ha på Valborg. Vi huttrade och frös och hörde på Manhem som sjöng Vintern rasat.... Jag minns att jag tyckte att brasan var enorm och mäktig, men mest minns jag att vi hela tiden spanade efter om HAN var där och HAN och HAN.... Då var lyckan gjord, men allt var så oskyldigt och beundran på avstånd.

Nästa dag var det Första Maj och då skulle vi ut och MAJA. När jag var liten (dvs i 5-årsåldern), gjorde mamma i ordning en korg med kaffe, saft och smörgåsar och så tog vi cyklarna ut mot Rudsskogen och satte oss i en backe bland alla vitsipporna och njöt av solen och våren. Då regnade det aldrig!

Fast ibland (senare i 10-årsåldern) regnade det på Första Maj och då fick man låtsas att man MAJADE! Vi täckte ett bord i källaren med flera filtar, vi fick smörgåsar och saft av mamma och Kerstin, Gun och jag lekte att vi hade hela skogen runtom kring oss och det gick bra det också! Då kunde det också hända att pöjkera (man sa inte killar på den tiden!) smög på oss... Källaren var ju allmän i ett flerfamiljshus! Och då steg fnittret och vi blev avslöjade!

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår... T o m dagens barn och Gustav 2,5 år sjunger den. Tack alla goa dagistanter som för traditionen vidare!