Även en farmor kan uppleva Lyckans Minut! Idag har jag gjort det - viskat i mitt nya barnbarns öra: välkommen till jorden, Du, lilla Vera, Du är utvald att tillhöra vår släkt - en ny länk i en lång, lång kedja. Erik Lindorm har satt denna Lyckans Minut på pränt:Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnistra och jorden är varm
och himmelen utan en prick?
Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag, vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?
Jag lever, jag lever! På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.
Jag kan inte vänta tills jag får träffa vår nya älskling!
SvaraRaderaDet här är vackert:
Och han sade: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar till Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er. Och fastän de finns hos er, tillhör de ändå inte er. Ni kan ge dem kärlek, men inte era tankar, Ty de har sina egna tankar. Ni kan hysa deras kroppar, men inte deras själar, Ty deras själar bor i morgondagens hus som ni inte kan besöka, inte ens i era drömmar. Ni kan sträva att efterlikna dem, men sök inte Att göra dem lika er. Ty livet vänder inte åter och dröjer inte vid gårdagen.
Ni är de bågar från vilka era barn flyger som levande pilar. Bågskytten ser målet på oändlighetens stig, och Han böjer er med all sin kraft för Hans pilar skall gå snabbt och långt. Låt er i glädje böjas i Bågskyttens hand; Ty liksom han älskar pilen som flyger, älskar Han även den båge som är stadig.
Ur Profeten av Gibran Kahlil Gibran