PITEPALT

Inspirerad av matprogrammet "Halv åtta hos mig" på TV4 häromveckan gjorde jag Pitepalt! Palt och kroppkakor är nästan detsamma om man får tro matböckerna. Skillnaden är bara att Pitepalten görs bara på rå potatis, salt, vetemjöl och kornmjöl och kroppkakorna (de öländska!) görs på både rå och kokt potatis, salt och vetemjöl. De småländska kroppkakorna gör man bara på kokt potatis däremot. Gemensamt för dem alla tre är fyllningen (tärnat sidfläsk) och tillbehören (smält smör eller flott (!) efter stekningen av sidfläsket) och lingonsylt.
Jag rev 10 lagom stora potatisar i matberedaren, kramade ur vätskan och blandade det rivna med mjöl (6 dl)och saltade (2 msk). Gjorde små tennisbollar, plattade ut dem och fyllde i 1 msk av det avsvalnade sidfläsket (eller vegetariskt: svamp- och lökfyllning), nöp ihop till bollar igen och la försiktigt ned allihop (ca 12 st blev det) i en stor kastrull med kokande saltat vatten. Rörde försiktigt om så att de inte fastnade i botten och lät dem ligga i det sjudande vattnet i 1 tim ca.
Vi hade smält smör och lingonsylt till och det förhöjde anrättningen betydligt. Lite för stabbigt för vår smak, gillar bättre de småländska med bara kokt potatis... Några norrlänningar i bowlinggruppen uttryckte sig helt annorlunda: oj, oj, jättegott, det vattnas i munnen bara vi tänker på´t...

KAKTUS OCH KAKTUS

Min novemberkaktus är så vacker. Den är ett arv från Ulla som liksom jag hade den i sitt kök mot väster men aldrig såg jag den blomma där, tyvärr. Men nu har de vackra dubbla blommorna slagit ut i drivor med sin intensivt röda färg och det är som en hälsning från Ulla - ett av de minnen som lever efter henne.
Igår var vi på förmiddagskaffe hos Stina och Ingmar. Mysigt att komma hem till goda vänner och mötas av härlig kaffedoft och brasa i spisen.
Tillfället var också valt för att Stinas kaktus stod i sitt vackraste flor. Ni måste se den, sa Stina och vi var inte nödbedda! Se här nedan på mästerverket. Flera hundratals blommor vällde ut och dignade över bordet. Den kaktusen (eller heter det inte kaktéen?) är en dam i sin bästa ålder och min får nog växa till sig lite för att kunna konkurrera med Stinas om några år när de möts på Chelsea Flower Show!

NÄSTAN LIKA GOD SOM KARINS...

I somras åt Sven och jag en lasagne på Karins restaurang på Kils Golfklubb som inte var av denna världen. Det var mat för gudar och det fick hon också veta. Vi håller tummarna för att Karin och hennes gäng stannar länge hos oss i klubben. Vi har verkligen en krögare som vet hur en restaurang ska drivas för att gästerna ska strömma till och även komma åter och också tala om för andra om matupplevelserna. Det där med ringarna på vattnet....
Att göra Lasagne för två när receptet är för fyra är bra för då finns det mat även till nästa dags middag, om man har annat för sig än att stå vid spisen.
Ingredienserna är i stort sett tre: köttfärsröra med krossade tomater och kryddor, lasagneplattor och vit bechamelsås med ost i.

Varva lasagneplattorna i en smörad ugnsform med köttfärsröra och bechamelsås. Toppa sedan formen med skivad tomat och riven stark ost (gärna parmesan).

In i ugnen i 225 gr under ca 25 min och Voilà där har Du en vardagsrätt som direkt ger pluspoäng hos älsklingen (yngre eller äldre - alla gillar Lasagne, men den ska ha sting, så krydda på bra!).

Tack, Karin på Kils Golfrestaurang, för Din goda mat och Din härliga uppenbarelse. Du är en sann entreprenör som lyckats med Ditt koncept att få nöjda gäster att komma åter och åter och åter....

VARDAGSMAT BLIR LYXMAT

Efter excesserna under Stockholmshelgen och efter måndagens bowling var vi hungriga som två värmländska vargar och då gäller det att hitta något snabblagat men gott i frysen. Jo, minsann, där fanns djupfryst torskrygg i portionsförpackning om tre stycken (pröva den, kan rekommenderas nu när torskbeståndet i Nordsjön för tillf'ället är stabilare!). En storförpackning grön sparris var också ett fynd att plocka ur och förvälla snabbt och sedan grilla lika snabbt i pannan! Torsken föll fint isär i sina skivor vid kontakten med det heta smöret i stekpannan och till detta pressad potatis, citron och en klick turkisk yoghurt med örtkryddor.
Hur bowlingen gick? Jo tack, sisådär, ibland upp och ibland ner. Jag tycker jag känner igen uttrycket från golfen....

VÄRMLÄNDSKA TRATTISAR PÅ HÖTORGET

En weekend i Stockholm utan att få gå i Hötorgshallen eller Östermalmshallen och uppleva alla dofter och synintryck är ingen komplett weekend!
Vårt första stopp var Hötorget med alla frukt- och bärförsäljare som försökte få oss att stanna och köpa just deras godsaker. Så mycket trattkantareller har jag sällan skådat (men kanske kom de alla från Näsudden!). Vi fick i alla fall höra att de var plockade i Värmland och att priset just när vi kom fram skulle halveras. Hahaha! Tro´t den som vill! Klockan var ju eftermiddag och försäljarna ville packa ihop och gå hem. Vi hjälpte dem att bli av med åtminstone 1 kg! Hem till Kungsholmen för att laga mat!

Peter är en utmärkt kock, och genom sina resor i olika länder med fiskespöt har han fått influenser från alla håll. Han älskar naturligtvis fisk i alla former men även kött och speciellt då biffarna från Argentina. Den här kvällen bjöd han till förrätt en piggvar garnerad med pilgrimsmusslor, mango, sallad och en lätt smörsås. Mums, sa vi!

Till huvudrätt grillade Peter en skiva utbankad oxfilé med garnityr av sötpotatis, sallad och de omtalade trattisarna stekta i smör naturligtvis. Ett gott rött vin från Napa Valley i Californien satt bra till den rätten.

I Hötorgshallen finns flera utmärkta osthandlare och där botaniserade vi vilt för att ha på ostbrickan till efterrätt. Ett par burkar fikon- och havtornmarmelad passade också bra till osten.

Den natten drömde vi gott. Man gör det efter att ha ätit ost, säger Görel Maria Näslund (läs hennes blogg/googla på hennes namn).

STOCKHOLM I MITT HJÄRTA...

Delar av Terracotta-armén i Xian i Kina är på besök i Stockholm. Se den på Östasiatiska Muséets bergrum på Skeppsholmen! Höjden av hybris att en kejsare ville bli så odödlig att han lät 700.000 slavar bygga upp en hel armé som skulle följa honom i hans grav.

Efter 10 år i Stockholm på 60-talet känner jag mig mer hemma där när jag är på weekendbesök än vad jag gör i Göteborg, de få gånger jag besöker den staden. Visserligen bodde jag i Götet ett år i min ungdom, men den dagliga traden mellan Kronhusgatan (där ligger Nordstans shoppingcenter numera) och Sahlgrenska sjukhuset med tricken (spårvagnen) blev ganska enahanda och Avenyn kom aldrig att bli min favoritgata. Däremot köpte jag ofta färdiga danska smörrebröd i Arkaden - undrar om den butiken finns kvar?

Nu åter till Stockholm - staden i mitt hjärta - där utbildade jag mig, där satte Bertil och jag vårt första bo, där föddes våra två flickor på Sabb (Sabbatsbergs sjukhus) och det är staden som jag gärna återvänder till men lika gärna åker hem ifrån, när jag är mätt på myllret av människor och kulturliv!

I helgen firade vi Fars Dag i Stockholm med Svens barn - Maria och Peter - och som vanligt var det utsökt mat och goda viner som gjorde veckoslutet till en verklig höjdare! Mer om maten i ett senare inlägg!

På Grappe på Grevgatan 3 (googla och läs själva) blev jag stående framför tavlan härovan. Fantastisk i all sin prakt - burlesk och absurd och full av överraskningar! Konstnären heter Linn Fernström, född på 70-talet, och 2000-talets nya stjärnskott bland de unga konstnärerna. 2007 såldes en tavla (De tre kvinnorna) av henne på auktion på Bukowskis för över 900.000 kr. Den här ovan hade Carl-Jan Granqvist köpt in till Grappe. Undrar vad han fick betala för den?

RYSK RÖDBETSSOPPA PÅ HÖSTKANTEN

Välkomna på söndagslunch vid Gapern! Vi bjuder på Borsjtj, sa vi till Charlotte (en av mina godingar) och till golf- och bowlingvännerna Arne och Birgitta och ingen av dem var nödbedd. Söndagen visade sig från sin bästa sida med sol och ljumma vindar och vi tog årets första glögg utomhus vid brasan. Tilltugget till glöggen var tortillarullar med inkråm av rökt lax, färskost, wasabi och koriander. Ganska mycket sting om jag får säga det själv! Som motvikt läskande sharonfruktsklyftor lindade med lufttorkad skinka.

Vi drog oss så småningom in i stugan. I köksspisen knastrade björkveden så där inbjudande gammaldags och på matbordet tronade största långkastrullen fylld med borsjtj som soppan heter på ryska. Det sägs att det finns lika många sätt att laga borsjtj som det finns kockar och det kan jag hålla med om. Inte heller jag följer receptet "slaviskt" utan tar vad jag har, men basingredienserna är rödbetor, vitkål, morot och lök. Kött och/eller korv kan ingå för att göra soppan mera mättande. Jag bjöd grovt bröd, ost och inlagd gurka till samt en klick kall Smetana, dvs ryska motsvarigheten till creme fraiche. Soppan vinner i smak om man lagar en stor sats. Den kan mycket väl lagas en dag i förväg.

Recept ur Rutiga Kokboken från ICA för 4 pers:

500 g oxbringa, högrev eller märgpipa

1,5 liter vatten

1 msk salt

1 litet lagerblad

2-3 vitpepparkorn

1 vitlöksklyfta

1 halv purjolök

3-4 persiljestjälkar

250 g rödbetor (3-4 st)

50 g rotselleri i bit

1 st potatis

1 st gul lök

150 g vitkålsklyfta

1 msk margarin/smör/olja

1 burk krossade tomater

1,5 msk rödvinsvinäger

salt, svartpeppar

150 g prinskorv

persilja

2 dl Smetana el creme fraiche

Skölj och lägg köttet i en rymlig gryta med kokande, saltat vatten. Koka under lock 10-15 min. Skumma. Lägg i lagerblad, pepparkorn, vitlöksklyfta, purjo i bitar och persiljestjälkar. Sjud under lock ca 2 tim. Sila den mustiga buljongen. Skär köttet i mindre bitar.

Skölj och skala rödbetor, rotselleri, potatis och lök. Skölj även vitkålen, Strimla eller riv alltsammans. (Spar 1 dl av rödbetsstrimlorna och lägg i dem senare.) Fräs det finstrimlade i matfett i en serveringsgryta. Häll på buljongen. Koka till alltsammans är mjukt eller ca 15 min. Tillsätt krossade tomater, vinäger och kryddor. Lägg i köttet, halverade prinskorvar och resten av rödbetorna. Efter sjudning 5-10 min är soppan klar. Strö över finklippt persilja.

Till soppan serverade vi alternativt öl eller vitt vin (Les fumées blanches från Lurton). Efter middagen bjöd Sven på äkta rysk kosackdans och Arne ackompanjerade på balalajka! Det blev en söndag att minnas....

KLOCKAN SJU HOS OSS!

Fredagskväll är bra veckokväll att bjuda hem goda vänner på middag och inspirerade av TV4 programmet "Halv åtta hos mig" var det nu dags för Sven och mig att inbjuda till vår variant. Lillemor, Gullan, Stina och Ingmar blev våra gäster och vi hade en mycket trevlig kväll.

Till förrätt bjöd vi på höstens svampsoppa - favoriten med trattkantareller och spetsad med sherry, blåmögelost och creme fraiche. Drycken till soppa ska helst vara torr sherry och "mitt" system förordade en Amontillado Superior. Annars går det lika bra med vitt vin.

Precis som i "Halv åtta hos mig" gjorde gästerna en husesyn under tiden som jag la sista handen vid huvudrätten. Fast i programmet drar de sig inte för att inspektera klädgarderoberna! Tack och lov var inte våra gäster så framfusiga!

Serranoinbakad torskrygg med vinmos serverades till huvudrätt. Per från Malmö inspirerade mig i TV-programmet fast han använde sig av marulk. Hans recept finns på http://www.recept.nu/ där han också beskriver hur han gör vinmoset. Mellan serranoskinkan och torskryggen ligger en örtpasta som består av soltorkade tomater i olja, färsk basilika, havssalt, svartpeppar och en msk balsamvinäger. Strössla med ruccola före servering. Rött eller vitt vin därtill blev en smaksak för var och en.

Äpple i efterrätten är en given favorit i hösttider. Ett skalat och halverat äpple läggs på en utkavlad smördegsplatta. En röra bestående av 250 g riven mandelmassa, 2 msk muscovadosocker, 1 tsk vaniljsocker, 2 tsk kanel och saft och rivet skal från en halv citron samt 50 g hackad mandel/hasselnötter fördelas på 6 äppelbottnar och sedan viks paketen ihop. Placeras på bakplåtsklädd plåt och gräddas i ugn 175 gr i ca 30 min. Till detta serveras några kulor god vaniljglass. Och så blev det ett sött efterrättsvin! Vi njöt av ett Ice Wine Inniskillin från Canada - en present från dotter till mor vid ett tidigare tillfälle. Tack, Helene, för den smakupplevelsen!

Gissa vad vi pratade om när vi "inte lät maten tysta munnen", som vi fick lära oss förr i världen? Naturligtvis var den gångna GOLFsäsongen samtalsämnet nr 1! Och det var ju inte så underligt, eftersom alla är mer eller mindre inbitna golfare.

RÅDJURSSADEL I FRAMTIDEN?

Ogenerat äter rågeten upp sig inför vintern på fallfrukten från äppelträden. Det gäller att ta för sig och det blir över också till koltrasten och skatorna!

En liten sväng runt huset och bort till grönsakslådan blir det för att se om det finns något mer matnyttigt.

Tack för titten, säger vi, när den ensamma rågeten med den karaktäristiska vita bakdelen trippar vidare mot nya matplatser.