GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR SVEN OCH JAG ALLA KÄRA OCH NÄRA, ALLA VÄNNER OCH BEKANTA!
Att äta julbord med familjen, med släkt eller vänner är en tradition som de flesta svenskar sätter stort värde på. Antingen kan man vänta till det egna julbordet hemma i familjen på julafton eller också proväter man sig igenom ett antal före julhelgen - om man nu har den förmånen i sitt jobb att bli bjuden av sina företagskontakter - eller så presentar man sig det som en liten bonus och paus i julstöket att pröva någon restaurang eller värdshus som fått bra rekommendationer.
Sven-dagen - den 2:a söndagen i advent i år - avslutades med en god middag. Vi började med en liten sillbit på kavring, kall potatis och hackat ägg med en liten OP-schnapps därtill!
Som varmrätt en klassisk 50-talare: Wienerschnitzel med citronskiva och ansjovis. Sardellerna och kaprisen lyste med sin frånvaro och det gick bra ändå. Tänk ibland kan man få sug efter något som man inte lagat till på länge...
Avslutar med en härlig vy ner mot Fryken denna vackra decemberdag med isblå himmel och rimfrost på träden. Kylan håller i sig. Temperaturen pendlar mellan 15 och 20 gr C.
Idag den 5 december är det Sven-dagen och en kaffebricka på sängen var han väl värd, min älskling och närmaste mottagare av alla matkreationer. Konstigt att han inte lägger mer på hullet!
Inspirerad av matprogrammet "Halv åtta hos mig" på TV4 häromveckan gjorde jag Pitepalt! Palt och kroppkakor är nästan detsamma om man får tro matböckerna. Skillnaden är bara att Pitepalten görs bara på rå potatis, salt, vetemjöl och kornmjöl och kroppkakorna (de öländska!) görs på både rå och kokt potatis, salt och vetemjöl. De småländska kroppkakorna gör man bara på kokt potatis däremot. Gemensamt för dem alla tre är fyllningen (tärnat sidfläsk) och tillbehören (smält smör eller flott (!) efter stekningen av sidfläsket) och lingonsylt.
Min novemberkaktus är så vacker. Den är ett arv från Ulla som liksom jag hade den i sitt kök mot väster men aldrig såg jag den blomma där, tyvärr. Men nu har de vackra dubbla blommorna slagit ut i drivor med sin intensivt röda färg och det är som en hälsning från Ulla - ett av de minnen som lever efter henne.
I somras åt Sven och jag en lasagne på Karins restaurang på Kils Golfklubb som inte var av denna världen. Det var mat för gudar och det fick hon också veta. Vi håller tummarna för att Karin och hennes gäng stannar länge hos oss i klubben. Vi har verkligen en krögare som vet hur en restaurang ska drivas för att gästerna ska strömma till och även komma åter och också tala om för andra om matupplevelserna. Det där med ringarna på vattnet....
Varva lasagneplattorna i en smörad ugnsform med köttfärsröra och bechamelsås. Toppa sedan formen med skivad tomat och riven stark ost (gärna parmesan).
In i ugnen i 225 gr under ca 25 min och Voilà där har Du en vardagsrätt som direkt ger pluspoäng hos älsklingen (yngre eller äldre - alla gillar Lasagne, men den ska ha sting, så krydda på bra!).
Tack, Karin på Kils Golfrestaurang, för Din goda mat och Din härliga uppenbarelse. Du är en sann entreprenör som lyckats med Ditt koncept att få nöjda gäster att komma åter och åter och åter....
Efter excesserna under Stockholmshelgen och efter måndagens bowling var vi hungriga som två värmländska vargar och då gäller det att hitta något snabblagat men gott i frysen. Jo, minsann, där fanns djupfryst torskrygg i portionsförpackning om tre stycken (pröva den, kan rekommenderas nu när torskbeståndet i Nordsjön för tillf'ället är stabilare!). En storförpackning grön sparris var också ett fynd att plocka ur och förvälla snabbt och sedan grilla lika snabbt i pannan! Torsken föll fint isär i sina skivor vid kontakten med det heta smöret i stekpannan och till detta pressad potatis, citron och en klick turkisk yoghurt med örtkryddor.
Peter är en utmärkt kock, och genom sina resor i olika länder med fiskespöt har han fått influenser från alla håll. Han älskar naturligtvis fisk i alla former men även kött och speciellt då biffarna från Argentina. Den här kvällen bjöd han till förrätt en piggvar garnerad med pilgrimsmusslor, mango, sallad och en lätt smörsås. Mums, sa vi!
Till huvudrätt grillade Peter en skiva utbankad oxfilé med garnityr av sötpotatis, sallad och de omtalade trattisarna stekta i smör naturligtvis. Ett gott rött vin från Napa Valley i Californien satt bra till den rätten.
I Hötorgshallen finns flera utmärkta osthandlare och där botaniserade vi vilt för att ha på ostbrickan till efterrätt. Ett par burkar fikon- och havtornmarmelad passade också bra till osten. 
Delar av Terracotta-armén i Xian i Kina är på besök i Stockholm. Se den på Östasiatiska Muséets bergrum på Skeppsholmen! Höjden av hybris att en kejsare ville bli så odödlig att han lät 700.000 slavar bygga upp en hel armé som skulle följa honom i hans grav.
Efter 10 år i Stockholm på 60-talet känner jag mig mer hemma där när jag är på weekendbesök än vad jag gör i Göteborg, de få gånger jag besöker den staden. Visserligen bodde jag i Götet ett år i min ungdom, men den dagliga traden mellan Kronhusgatan (där ligger Nordstans shoppingcenter numera) och Sahlgrenska sjukhuset med tricken (spårvagnen) blev ganska enahanda och Avenyn kom aldrig att bli min favoritgata. Däremot köpte jag ofta färdiga danska smörrebröd i Arkaden - undrar om den butiken finns kvar?
Tilltugget till glöggen var tortillarullar med inkråm av rökt lax, färskost, wasabi och koriander. Ganska mycket sting om jag får säga det själv! Som motvikt läskande sharonfruktsklyftor lindade med lufttorkad skinka.
Vi drog oss så småningom in i stugan. I köksspisen knastrade björkveden så där inbjudande gammaldags och på matbordet tronade största långkastrullen fylld med borsjtj som soppan heter på ryska. Det sägs att det finns lika många sätt att laga borsjtj som det finns kockar och det kan jag hålla med om. Inte heller jag följer receptet "slaviskt" utan tar vad jag har, men basingredienserna är rödbetor, vitkål, morot och lök. Kött och/eller korv kan ingå för att göra soppan mera mättande. Jag bjöd grovt bröd, ost och inlagd gurka till samt en klick kall Smetana, dvs ryska motsvarigheten till creme fraiche. Soppan vinner i smak om man lagar en stor sats. Den kan mycket väl lagas en dag i förväg.
Recept ur Rutiga Kokboken från ICA för 4 pers:
Till soppan serverade vi alternativt öl eller vitt vin (Les fumées blanches från Lurton). Efter middagen bjöd Sven på äkta rysk kosackdans och Arne ackompanjerade på balalajka! Det blev en söndag att minnas.... 
Till förrätt bjöd vi på höstens svampsoppa - favoriten med trattkantareller och spetsad med sherry, blåmögelost och creme fraiche. Drycken till soppa ska helst vara torr sherry och "mitt" system förordade en Amontillado Superior. Annars går det lika bra med vitt vin.
Precis som i "Halv åtta hos mig" gjorde gästerna en husesyn under tiden som jag la sista handen vid huvudrätten. Fast i programmet drar de sig inte för att inspektera klädgarderoberna! Tack och lov var inte våra gäster så framfusiga!
Äpple i efterrätten är en given favorit i hösttider. Ett skalat och halverat äpple läggs på en utkavlad smördegsplatta. En röra bestående av 250 g riven mandelmassa, 2 msk muscovadosocker, 1 tsk vaniljsocker, 2 tsk kanel och saft och rivet skal från en halv citron samt 50 g hackad mandel/hasselnötter fördelas på 6 äppelbottnar och sedan viks paketen ihop. Placeras på bakplåtsklädd plåt och gräddas i ugn 175 gr i ca 30 min. Till detta serveras några kulor god vaniljglass. Och så blev det ett sött efterrättsvin! Vi njöt av ett Ice Wine Inniskillin från Canada - en present från dotter till mor vid ett tidigare tillfälle. Tack, Helene, för den smakupplevelsen!
Ogenerat äter rågeten upp sig inför vintern på fallfrukten från äppelträden. Det gäller att ta för sig och det blir över också till koltrasten och skatorna!
En liten sväng runt huset och bort till grönsakslådan blir det för att se om det finns något mer matnyttigt.
Tack för titten, säger vi, när den ensamma rågeten med den karaktäristiska vita bakdelen trippar vidare mot nya matplatser.
I dag var det barnbarnet Gustavs tredje födelsedag. Kalaset för mormor, morfar, gammelmormor, mig/farmor och Sven började kl 17 och födelsedagsbarnet bjöd oss på både smörgåstårta som på hallontårta. Vi sjöng Ja må han leva, ja må han leva i många lyckliga år och sedan Hurra, hurra, hurra, hurra för vår lille prins.
Snart är det vinter och skidan den slinter.... Men innan dess fick vi ännu en vacker hösthelg med uteätande invid stugväggen vid Gapern.
Det enkla och okomplicerade är bäst! Egenhändigt plockade kantareller en vacker höstdag i en härlig skog ger lön för mödan. Stekta i smör och serverade på en skiva bröd med lite tomat, ruccola och mozzarella därtill. Mer behövs inte för en livsnjutare!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: det finns ingen roligare svamp att plocka än trattkantarell! Ser man en, ser man hundra och nu verkligen kryllade det av dem i "våran skog". Om man samtidigt stöter på en riktig "guling", är det ju bara bonus!
Se blicken och tilliten mellan de två som var huvudpersoner denna höstdag 2010! 
Det här mästerverket till tårta blev vi bjudna på när vi hälsade på Gustavs gammelmormor Astrid i hennes stuga i Lysvik. För det första var den vacker att se på med sommarens alla bär: blåbär, svarta och röda vinbär blandade med kiwifrukter. För det andra dolde sig en härlig kräm under bären: philadelphiaost blandad med grädde/creme fraiche och florsocker. Längst ned en botten av smulade Digestive-kex blandade med smör. Gissa om vi tog om!
Beprövat medel i förkylningstider är ju vitlök i alla former. Här kommer en variant, där man kan gömma vitlöken på ett elegant sätt! Gör Din egen pesto...
Mortla eller kör ihop ingredienserna i en mixer. Spara parmesanosten och blanda i den på slutet. Servera röran på de nya goda krispiga Delicate-bröden från Wasa och en liten skiva parmesan därtill. Blir det något kvar efter "förkylningskuren", kan Du förvara det i kylen. Men jag försäkrar: den är användbar både till kött och fisk!
Nu är skogen full av trattisar.... Ut och plocka och gör goda höstsoppor på dessa fantastiska svampar som (tycker jag!) inte liknar några andra. Ser man plötsligt en, så är de där runt omkring. Hjälp, står jag på era fötter? Ja, aj, aj, aj! Foten är riktigt gul och hatten har en fördjupning, inga maskangrepp och gula skivor ner mot foten. Vårt "hemliga" ställe har underbar mossa och stora höga granar - det är tyst och fridfullt och långt från trafik och bebyggelse men ändå nära!!!
Jag lärde känna Ulla, när jag under mina singelår på 80-90-talen bodde i Karlstads innerstad. Hon hade en stor vacker funkisvåning med vackra, gamla, ärvda möbler och jag bodde i samma hus en trappa ner. Hon bjöd den nyinflyttade på kaffe och efter den dagen blev vi vänner. Hon tog mig med till Rebeckalogen och blev min fadder där. Vi åt många goda middagar tillsammans med andra bekanta och vi spelade kort och gjorde utflykter i hennes lilla Folka - bl a till hennes lilla stuga vid Järpetan.
Om barn eller barnbarn ber en om något, ställer man ju upp i alla lägen, eller hur? Åtminstone gör Sven och jag det och vi är troligen inte ensamma! Men det här tar priset, tänkte jag när jag stod där mitt i augusti och knådade degen till Lussebullar!!! Jag måste ha inspiration, när jag skall sätta en vetebrödsdeg och jag litar inte riktigt på assistenten (inte Sven, alltså, utan den elektriska som ska knåda åt mig!). Jag gör som mamma, gör plats på bakbordet och ältar för egen armkraft och det känns både skönt och urmoderligt.
Dagens middagstips är squashplättar som jag serverade med IKEA:s lingonsylt och lite annat grönt. Receptet på plättarna hittade jag på www.minmammasmat.se. Där är jag ofta och "knycker" - kan rekommenderas!
Plättarna innehåller kokt potatis, riven, väl avrunnen squash, ägg, hackad bladpersilja, smulad fetaost, kryddor och hackad bladpersilja. Precis som mormors potatisbullar fast lite EXTRA EXTRA av allt!
Dags att dekorera farmors födelsedagstårta! I år fick jag hjälp av Gustav och handlaget är det inget fel på. Han blir nog konditor, den pojken, när han blir stor! Hans pappa var också duktig i köket, när han var i Gustavs ålder, hjälpte mormor Elin att lägga ut bakformar i jämna rader på plåtarna, när det skulle bakas bullar. För att inte tala om att knyta ändarna på Värmlandskorven, som skulle göras till jul.
På sommaren finns det många fröjder och sköna upplevelser - en av dem kan man planera redan på julafton genom att ge bort i julklapp! Jag försöker samla så många som möjligt i "klanen" en helg under sommaren, då vi besöker Berättarladan i Rottneros och upplever Västanå Teaters årliga uppsättning. I år ger de Shakespeares En midsommarnattsdröm.
Vår potatis blir ALDRIG färdig till midsommarfesten. Jag förstår inte hur jag ska få till det någon gång... Jag förodlar tidigt i avklippta mjölkkartonger, jag köper färdiga potatisplantor, jag prövar med odlingsduk, ja allt.... men den blommar knappt till midsommar! Nu har jag gett upp projektet och köper midsommarpotatisen i stället och så väntar jag snällt ut våra fyra rader och varje gång är det lika spännande! Ska de bli lagom små och vackert ovala eller stora förväxta bamsar? Det är ju tidigpotatis vi sätter! Här ser ni sommarens första spadtag. Hurra, ca 10 st av blandad storlek. Sorten är tidig, gul och fast och heter Leoni.
Vi har fått ett alldeles sprillans nytt nät av Peter - det gamla var som ett såll, där fiskarna gick ut och in som de ville! Det nya nätet invigdes i fredags kväll och förutsättningarna var, som storfiskaren säger, precis de rätta: "havet", dvs Gapern, låg spegelblank, solen på väg att sjunka i väster, klockan var runt 9 och temperaturen kvällsljummen och myggfri. Friden stördes inte av annat än årornas plask mot vattenytan och det lilla gnisslet från årtullarna. Turmössorna var på och på Svens exakta navigeringsposition lät vi nätet sjunka ner med ett tvi, tvi...
Abborren blev filéad, stekt i smör och puttrad i grädde tillsammans med frästa trattisar och med hackad bladpersilja och färsk potatis som tillbehör. Då kan man tala om närproducerat och pinfärskt!